Det var 1934 som verksamheten startade med kaffeförsäljning. Ester malde kaffe i en stor kaffekvarn och Olinder gick runt i husen och sålde. Men i ett rum i det gamla huset i Klova sålde man även underkläder, strumpor och lite porslin. År 1947 byggde de huset på Utsiktsvägen med affär i källaren och sålde samma sorts varor.

Senare hyrde Olinder ett hörn i Ottos ishus på hamnen i Klova och började med att sälja fällknivar och gummikläder från Grundens. Så småningom gjorde han ett utbygge, men fick även ta mer utrymme i anspråk inne i ismagasinet. Senare köpte han ett magasin från Paul O. och där sålde vi stövlar, destillerat vatten i stora flaskor, rå linolja, kokt linolja och terpentin, som förvarades i 200-litersfat med kran i kortänden på fatet. Vi mätte upp i 1- och 5-liters plåtmått med en fyrkantig låda under. Fy vad klibbigt och söligt det blev! Vi sålde också torr färg i lösvikt som skulle blandas med oljan. Efter hand blev det mer varor, lite verktyg, filar, remlås, startproppar, strumplyktor, blåslampor m m.

På måndagsmorgnarna öppnade vi kl 5. Då kom även styrsöbor och fiskebäckare för att köpa stövlar och gummibyxor innan de gick ut och fiskade. Så det kunde bli bra försäljning på måndagsmorgnarna. Varje morgon fick vi också elda i kaminen med briketter eller koks och det blev mycket aska som skulle tömmas varje dag.

Fiskarna skrev upp allt vad de köpte. Sedan fick vi skriva räkningar och gå runt i husen för att få pengar. Vi lämnade då rakblad som rabatt.

Utanför butiken stod en snickrad bänk, där det alltid satt fullt med pojkar och karlar och pratade. Om det kom en fru som skulle köpa "muddar" (ärmar) till fiskarblusar så vände hon igen, för det var ingen "kvinnoaffär" precis. Men vi hade flickor som expedierade och när fiskarna var ute och fiskade och det nästan var tomt i affären satt flickorna och stickade många tröjor till sig själva och sina fästmän.

Affären på Västra vägen 7 byggdes 1950 och där blev det mycket större plats för fler varor och även ett litet kontor. Min bror Aste Olindersson övertog affären 1968. Efter några år hade han emellertid ingen lust att fortsätta, så 1971 övertog jag affären. Jag hade väldig lust och fick hjälp av pappa i början. Han lärde mig bokföring, affärsrutiner och hur man beställde varor.

Det var vid den tiden inte så mycket att göra, så Maj-Britt och jag arbetade halvtid. Men efter hand ökade försäljningen och vi behövde mer plats. Vi köpte då den intilliggande kiosken och gjorde också en utbyggnad på baksidan åt kajen till, så affären blev dubbelt så stor. I kiosken inrättade vi kontor och på övervåningen inredde vi en färgavdelning, där vi också kunde börja blanda färg. Vi jobbade och slet och fick småningom anställa fler flickor och 1983 började också min son Ingemar att arbeta i företaget.

Med tiden blev det överfullt av varor även i dessa lokaler. Utrymmet var för litet för oss, så vi började prata om att bygga nytt. Vi var väl rädda för skulder, men hur det var så blev det allvar. På SE-banken tyckte man att vi hade förutsättningar att klara av det, men jag frågade så mycket på banken att Ingemar undrade om jag inte ville ha något lån. Men det ville jag ju. Vi ritade en ny affär, en väldigt vacker byggnad och vi fick en tomt anvisad av kommunen (där Dako nu ligger).

Men när byggnadslovet var godkänt ringde man från kommunen och sa att vi skulle kunna få köpa "tappen" med 3000 m 2 tomt. Detta hade vi velat redan från början, men inte fått. Då ändrade vi alla planer och började istället rita den nuvarande affären, i vilken vi flyttade in 1989 - med Ingemar som delägare.Vi hade stor invigningsfest med leverantörer, kunder och folk från kommunen. Festen var mycket uppskattad och vi fick blommor och blomsteruppsättningar som fyllde hela affären.

Vi hade då hela undervåningen färdig och där sålde vi också kläder. Men efter ett halvår var även övervåningen färdigställd och vi kunde flytta upp klädavdelningen dit. Vi utrustade kontoret med datorer och anställde Kristina för att sköta administrationen.

Vi utökade sortimentet av färg och med cykelartiklar, mera verktyg, skruvsortiment och trädgårdsmöbler.

Från år 1989 började vi också med bensinförsäljning.

Affärerna gick bra, men det blev bankkriser och räntorna gick upp, och vi gjorde förluster på tyska lån. Det blev till att arbeta hårt och lägga upp nya rutiner för att få ner kostnaderna. Vi kämpade på och så småningom fick vi det hela att gå med vinst igen.

Efter några år tröttnade vi på arbetet med kläder. Det var för mycket arbete och för lite förtjänst.Så på övervåningen finns nu vitvaror och tapeter, vilket fungerar jättebra sedan vi också satt in en hiss.

År 2000 övertog Ingemar tillsammans med sin fru Ing-Marie, duktiga försäljare och Kristina på kontoret.

Berättat av Eivor på Olinders. Texten publicerad i lokalbladet 2001

Men livet har ju gått vidare sedan dess.

2002 Vi tittade på att gå med i någon kedja, för det blir svårare och svårare att klara sig som "fristånde".

Vi fastnade för Alljärn med bygg då deras sammansättning och "frihet" passade oss. Det var en ren inköpssammanslutning. Alljärn blev med tiden Bolist och utarbetade en plan för butiksprofilering fortfarande under "frihetens" tecken.

2003 startade vi arbetet med att ta ett affärssystem i bruk för att effektivisera verksamheten. Det påverkade alla delar i verksamheten. Kristina hade fram tills nu suttit och skrivit in alla handskriva följesedlar från kassan i faktureringsprogrammet. Beställningar sköttes med hjälp av handterminaler och med handskrivna faxar till leverantörerna. Prissättning av varor sköttes helt av Ingemar och även mycket av beställningarna sköttes av honom.

2004 började Ingemars söner Stefan & Jonas att på allvar jobba i verksamhet, de hade sysslat med lite annat fram tills nu. Arbetet med affärssystemet var inne i ett mycket intensivt skede. Hade vi vet hur mycket jobb som skulle krävas av oss fram tills systemet fungerar så att vi har någon nytta av det så hade vi nog aldrig dragit igång projektet. Men det var väl tur att vi inte visste…

2005 började det hela falla på plats efter att Ingemar och Stefan gått på knäna under en tid pga affärssystemet men det var väl kanske inte så konstigt. Vi hade på knappt 2 år gått från en butik med vanlig kassapparat och med prislappar på varorna till ett fullt datoriserat affärssystem med lagersaldo på de ca 10000 artiklarna vi har i lager och med en databas på ca 300000 artiklar. Enl systemleverantören tar det mellan 5 och 8 år innan de flesta kommer så långt i sin omställning.

Vi har sedan dess utvecklat och effektiviserat verksamheten, ett jobb som nu mer pågår hela tiden för att vi skall kunna överleva. Under 2007 började vi skicka fakturor via e-post, dels pga miljön men också såklart av ekonomiska skäl. Att hantera fakturor är mycket kostsamt och man försöker hela tiden effektivisera denna hantering.

Under 2008 slutade Kristina hos oss efter 17år och Malin från RVB tog över hennes sysslor. 2008 var ett underligt år då hög konjuktur byttes tvärt mot låg konjuktur något även vi märkte.